Våra hästar.

Hästar, när människor tänker på hästar tänker de på den dåliga lukten, på bajset man varje dag måste ta bort. De tänker på alla timmar vi tvingas vara ute, i snöstorm, i pissregn eller i storm. För väldigt många låter detta inte alls värt någonting, enligt väldigt många människor är inte detta värt 3000 kr i månaden. Men missar dom inte allt det underbara? Allt det possitiva med att ha häst, all lycka vi hästmänniskor får? Tänker de inte på att man får en bästa vän som aldrig lämnar din sida, trots att du ibland sviker?

Våra hästar lever i stort sätt för & efter oss. Utan oss skulle de inte klara sig länge alls innan dem blir magra och ögonen matta och sorgsna. (i fångenskap.) Våra hästar behöver oss till 110%, det har en tillit till oss människor som vi inte ens är värda, inte alltid, de ger oss hela tiden nya chanser, trots att vi begår misstag som gör att vi inte ens är värda det. Och även om alla andra hatar, så står våra hästar kvar vid vår sida. De finns där, de lyssnar alltid på vad du har att säga, de väljar att följa dig, trots att de väger ca 500 kg mer. Dom kan döda dig på 2 sekunder, ändå väljer dom att inte göra det. Vi utsätter våra hästar för slag, spö & Sporrar, men har våra hästar någon gång lämnat vår sida? 

Men uppskattar vi alltid våra hästar på det sättet vi bör göra? Det tycker jag inte. Det finns så otroligt många människor som inte ser sin häst som sin vän, de ser sin häst som en tävlingsmaskin. Någon som kan vinna rosetter åt dig, för desstu fler rosetter du har desstu bättre och grymmare är du? Eller är det verkligen så? Vi ryttare är ingenting utan våra hästar, utan den underbara hästen/ponnyn du sitter på skulle du aldrig ha dem rosetterna du har! Utan din häst skulle du inte vara så bra som du idag är. Utan hästens underbara tålamod, trots att du dunsat ner i sadeln och ryckt hästen i munnen så är den fortfarande villig att hjälpa dig och lära dig. Säger inte detta ganska mycket om våra djur? Berättar inte detta ganska mycket om vilka underbara varelser vi håller på med? Hur sjukt mycket vi är skyldiga dom? Enligt min mening bör inte detta betalas tillbaks genom spö & sporrar, eller att man skyller på hästen varje gång någonting går dåligt?

Vi borde börja tänka på våra misstag, för kanske är det så att ingenting är våra hästars fel trots att vi tror det? Vi borde kanske tänka på våra underbara vänner som står i stallet och väntar på oss. Vi borde tänka på våra underbara trogna djur som gör allt för oss, dem hoppar meter höga hinder, för att vi ber om det, dem ger sig ut i spöregn för att vi ber om det, dom lyder våra tygeltag, våra skänklar, våra röster för att vi ber om det. Dem som inte har häst vet inte vad dem missar, visst innehåller hästlivet mycket bajs & slit, men tittar man tillbaka är det värt det, till 110%. Vi får ett band med våra hästar som inte någon utav de människorna har en aning om, dem kommer aldrig få känna den underbara känslan som vi känner, de kommer aldrig å en sådan trogen vän som vi har, så ja, det är värt det!

Kommentarer
Postat av: Martina ( SHUNI )

Var jättegärna med och diskutera på min blogg kring olika nosgrimmor! Vilken gillar du och varför? Är det någon du aldrig skulle kunna tänka dig att använda? Lämna ditt svar på min blogg!

2012-01-09 @ 13:47:48
URL: http://shuni.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0