jag älskar dig, Wincent.
I morgon kommer min kära vän fredrika hit och hon har lovat att fota mig och Wincent en massa eftersom att jag vill ha så mycket bilder som möjligt nu innan jag slutar. Fredag är sista dagen jag har honom innan jag åker på ridläger (:D:D:D:D:D) och han åker på sommarbete, sedan har vi bara ca 4 veckor på oss, that's it. SÅ nu ska jag verkligen njuta, gå på promenader, låta honom beta, gå ner till sjön och bara mysa. Det känns bra. + att jag har fått tillgång till att gå ut och skritta/promenera vårvind (hon har nyss haft magsår, därför kan hon bara skrittas än.) som jag kanske ska prova som står i samma stall, så allt känns så himla bra. Jag har verkligen gjort rätt val. Det känns i hela kroppen. + att när jag står i samma stall kommer jag kunna träffa Wincent precis som vanligt bara att jag inte rider honom. Det känns så jävla bra allt, tror inte det kan bli bättre nästan?
+ att vårvind som jag kanske ska börja rida, är en gammal drssyrhäst och hon kan rörelserna upp till grand prix, dvs. piaff och passage bla. Hon kommer kunna lära mig hur mycket som helst, precis det jag vill. Hoppas verkligen att allt blir så bra som det känns just nu!
men självklart är jag fortfarande enormt ledsen över allt med wincent. Jag älskar den ponnyn enda upp till gud och han är mer än guldvärd, han har lärt mig så sjukt mycket, i princip allt. När jag tänker tillbaks har han nästan alltid funnits där för mig, i vått och torrt. Visst, han kan inte prata, men han är en helt underbar lyssnare, och hästar/ponnyer berättar aldrig eller dömer än. Han har alltid låtit mig gråta mot hans hals (inte för att det hänt så ofta, jag är oftast väldigt glad och har ett gansla enkelt och underbart liv.) Han har fått mig att skratta miljoner gånger för att han är så glupsk, och när han väl har fåt för sig något, då SKA det bli så, haha. Och jag minns i början, när han började hoppa och studsa när han ville hem och jag ville fortsätta. Den lilla jäkeln visste att jag tyckte det var läskigt, så då passade han på att utnyttja det en aning. Han är helt underbar, jag skulle kunna skriva hur långt som helst om varför jag älskar honom och varför han är så speciell, men jag nöjer mig med det här. Jag älskar han, och det är det enda ni behöver veta egentligen. Jag behöver inte förklara mig, viktigast är ju att jag och wincent vet om det, och det gör vi.
och här har vi då Vårvind.
Jag tror att hon är ett 19 eller 18 årigt svenskt halvblod.
Hon är så jäkla fin, älskar huvudformen. Jag ska fixa bilder på henne imorgon om det inte pisseregnar,
jag lovar. Dock är hon sjukt omusklad just nu, hon har ju inte kunnat bli riden på ett tag..
men hon är fin, gammeltanten och sjukt klok och snäll.
PS: Nu är bloggen igång på riktigt för mig iaf, och jag hoppas kunna forsätta blogga sen, även fall jag inte har Wincent. men vi får se, ska ju ändå börja 9:an och sofia i 8:an, det är ganska mycket att göra faktiskt ;)
/ Lisafisagrisa.
+ att vårvind som jag kanske ska börja rida, är en gammal drssyrhäst och hon kan rörelserna upp till grand prix, dvs. piaff och passage bla. Hon kommer kunna lära mig hur mycket som helst, precis det jag vill. Hoppas verkligen att allt blir så bra som det känns just nu!
men självklart är jag fortfarande enormt ledsen över allt med wincent. Jag älskar den ponnyn enda upp till gud och han är mer än guldvärd, han har lärt mig så sjukt mycket, i princip allt. När jag tänker tillbaks har han nästan alltid funnits där för mig, i vått och torrt. Visst, han kan inte prata, men han är en helt underbar lyssnare, och hästar/ponnyer berättar aldrig eller dömer än. Han har alltid låtit mig gråta mot hans hals (inte för att det hänt så ofta, jag är oftast väldigt glad och har ett gansla enkelt och underbart liv.) Han har fått mig att skratta miljoner gånger för att han är så glupsk, och när han väl har fåt för sig något, då SKA det bli så, haha. Och jag minns i början, när han började hoppa och studsa när han ville hem och jag ville fortsätta. Den lilla jäkeln visste att jag tyckte det var läskigt, så då passade han på att utnyttja det en aning. Han är helt underbar, jag skulle kunna skriva hur långt som helst om varför jag älskar honom och varför han är så speciell, men jag nöjer mig med det här. Jag älskar han, och det är det enda ni behöver veta egentligen. Jag behöver inte förklara mig, viktigast är ju att jag och wincent vet om det, och det gör vi.
och här har vi då Vårvind.
Jag tror att hon är ett 19 eller 18 årigt svenskt halvblod.
Hon är så jäkla fin, älskar huvudformen. Jag ska fixa bilder på henne imorgon om det inte pisseregnar,
jag lovar. Dock är hon sjukt omusklad just nu, hon har ju inte kunnat bli riden på ett tag..
men hon är fin, gammeltanten och sjukt klok och snäll.
PS: Nu är bloggen igång på riktigt för mig iaf, och jag hoppas kunna forsätta blogga sen, även fall jag inte har Wincent. men vi får se, ska ju ändå börja 9:an och sofia i 8:an, det är ganska mycket att göra faktiskt ;)
/ Lisafisagrisa.
Kommentarer
Trackback
