Wincent <--> Vårvind, Vårvind <--> Wincent ♥
Idag, eller igår som det egentligen blir så var jag och Vårvind ute på en tur runt sporred.
Regnet öste ner som en flod men det hindrade mig inte från att sadla och träna och ge mig ut, jag var något
enormt ridsugen och då kan inte lite (MYCKET!!!) regn stoppa mig. Jag tänkte ta med mig regnjackan men när jag tog bussen var vädret fint så jag sket i det, som tur var så var Lottis (vårvinds ägare.) i stallet så jag fick låna hennes regnkappa, riktigt snällt! Vårvind var kanske inte jätte villig på att gå ut men när vi väl var iväg så var hon pigg och glad. Jag börjar förstå lite hur hon ska ridas nu, och det känns ju kul!
Vårvind vet verkligen precis hur hon ska ha det, tar man "tag" i henne lite för hårt blir tanten sur, kör upp huvudet och springer! Utan man måste vara jätte mjuk och fin i handen, och så får man sitta och tänka halvhalt, halvhalt och halvhalt hela tiden för annars travar hon iväg i sin räserfart. Men jag vet att Vårvind kommer kunna ge mig såååå mycket och hon är verkligen fin. Dock tror jag att Wincent alltid kommer vara ponnyn som gett mig mest, han gjorde så att jag gick från 3 åring till 5 åring, kan man säga så!? Nu måste jag vidarutbildas och det kan inte han hjälpa mig med, även om jag önskar det. Men jag kommer alltid vara honom evigt tacksam, han har givit mig så otroligt mycket och jag är skyldig honom en massa. Wincent är en sådan som gör det jag ber om, som hela tiden försöker hjälpa mig så att det blev rätt, och det var precis en sådan ponny jag behövde då. Men nu behöver jag en som gör rätt när jag gör rätt, och precis sådan är Vårvind. Jag älskar Wincent men jag är för lång + att vi är färdiga med varandra, tyvärr. Nu ska han lära nästa tjej precis så som han lärt mig. Det gör ont, men jag vet att jag gjort rätt, för både min och Wincents skull. Det är taskigt mot honom att jag pressar honom till mer än vad han klarar.
och jag kommer fortfarande få träffa honom, min fina Wincent.
Gammal bild. <-------------------------------------> jag bjuder.
/ LIsa
Regnet öste ner som en flod men det hindrade mig inte från att sadla och träna och ge mig ut, jag var något
enormt ridsugen och då kan inte lite (MYCKET!!!) regn stoppa mig. Jag tänkte ta med mig regnjackan men när jag tog bussen var vädret fint så jag sket i det, som tur var så var Lottis (vårvinds ägare.) i stallet så jag fick låna hennes regnkappa, riktigt snällt! Vårvind var kanske inte jätte villig på att gå ut men när vi väl var iväg så var hon pigg och glad. Jag börjar förstå lite hur hon ska ridas nu, och det känns ju kul!
Vårvind vet verkligen precis hur hon ska ha det, tar man "tag" i henne lite för hårt blir tanten sur, kör upp huvudet och springer! Utan man måste vara jätte mjuk och fin i handen, och så får man sitta och tänka halvhalt, halvhalt och halvhalt hela tiden för annars travar hon iväg i sin räserfart. Men jag vet att Vårvind kommer kunna ge mig såååå mycket och hon är verkligen fin. Dock tror jag att Wincent alltid kommer vara ponnyn som gett mig mest, han gjorde så att jag gick från 3 åring till 5 åring, kan man säga så!? Nu måste jag vidarutbildas och det kan inte han hjälpa mig med, även om jag önskar det. Men jag kommer alltid vara honom evigt tacksam, han har givit mig så otroligt mycket och jag är skyldig honom en massa. Wincent är en sådan som gör det jag ber om, som hela tiden försöker hjälpa mig så att det blev rätt, och det var precis en sådan ponny jag behövde då. Men nu behöver jag en som gör rätt när jag gör rätt, och precis sådan är Vårvind. Jag älskar Wincent men jag är för lång + att vi är färdiga med varandra, tyvärr. Nu ska han lära nästa tjej precis så som han lärt mig. Det gör ont, men jag vet att jag gjort rätt, för både min och Wincents skull. Det är taskigt mot honom att jag pressar honom till mer än vad han klarar.
och jag kommer fortfarande få träffa honom, min fina Wincent.
Gammal bild. <-------------------------------------> jag bjuder.
/ LIsa
Kommentarer
Trackback
